Internationella kvinnodagen.

Jag A. är här för att berätta om den internationella kvinnodagen.

Självklart kan jag inte låta detta ämne skippas. Vad trodde ni egentligen? Att jag skulle glömma en värdelös dag som denna?

Denna dag så är det en vacker dag (enligt dem). Det är en dag då kvinnor står för det de vill! En dag då feministers anda går upp i högvarv. Det är en dag som kvinnor får det de äntligen längtat efter att äga: En kuk. Den mäktiga manliga symbolen för makt. Det växer nämligen fram en på dem under just denna dag.

Makten under denna dag är alltså deras och det förtjänar dom (kanske), eftersom vi män har alla andra 364 dagar. Logiken bakom detta är ganska lätt att förstå: Om vi har 365 delar så utgör vi män 364/365 delar av nytta medan de har 1/365 del då de gjort någon nytta. Dock är det ingen ide att whina som de då gör under denna dag, så egentligen är det 0/365 delar.

Tydligen verkar samhället ha sitt dilemma med med denna dag.

Jag skall nämligen berätta om det mest ultimata jävla ägande jag sett, av samhället:


Jag befann mig vid plattan utanför T-centralen, Stockholm.
För de efterblivna som inte vet vad plattan är så är det en stor yta av svarta och vita trianglar där evangemang som speciella shit brukar hållas. Man kan även få knark där av knarklangare och horbögar om man knyter skon på rätt fot på ett speciellt sätt.

Hur som helst, skön som jag och J. är, så går vi vid plattan, påväg till något fucking ställe jag inte minns efter alla droger jag fick när jag knöt mitt skosnöre. Ve och fasa så ser jag en kvinna som håller tal vid en scen med massa folk (mest kvinnor) som publik. Allt whine gör oss illamående men vi passerar förbi ändå. Jag vänder mig om och ser bort från scenen och vad får jag se? Det mest jävla bästa grejen jag sett.
Bakom det hela så har företaget Manpower gjort reklam. En stor plansch hängandes ner där de står "MANPOWER!"

Jag grät av glädje över denna ironi som utspelat sig. Det var så vackert med tanke på scenariot. Jag tror jag grät en skvätt eller två av lycka.

Det finns dagar för allt: Pridefestivalen, Internationella blatte-dagen. Men när kommer Internationella TheParken dagen, den enda elitedagen som förtjänas att finnas?

Aja.

/A.

P.S. Nej, jag hatar inte min mamma.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0