Retards.

Jag A. är här för att berätta om retards.

Jag A. har märkt att jag har en ovanlig förmåga att få tards (efterblivna alltså) att prata med just mig. Och då menar jag inte bara som i typ en mening som i "hej" eller "ursäkta jag måste förbi". Nej, det är hela dialoger som leder till en konversation. Ni kanske undrar varför? Det gör fan jag med.

Jag minns som en gång när jag var i ett centrum och såg på lite spel:

Tard: - Ööh...

"A. vänder sig om"

Tard: - Öhh...det där..ööh...är ett bra spel. *Pekar på det spelet jag håller i*

Låt mig bara berätta en sak innan jag fortsätter; den här killen läspade så jävla hårt också och dessutom så spottade han när han pratade.

A.: Eh...jasså? Skönt och höra. *torkar bort spottet*

Tard: Jag spelade det där länge. Jag har det där spelet till Xbox (Xboxxsfhhhhhhfhh lät det egentligen *spott i ansiktet på mig så jag dör*).

A.: Öh...okej.
Tard: Jaa...öh...hehe.
A.: Öhm...måste dra, tack för duschen.

Sen drog jag. Killen fattade nog vad jag menade dagen efter eftersom han var en tard.

Tror ni det är slut än? Nej, här kommer en till:

A. har precis tränat och sprungit lite

Tard: ÖÖH! Springa kan man göra länge...

"A. vänder sig om"

A.: ?
Tard: ÖÖH! Springa är lätt. Fotbollsspelare springer fan 30 km/h!
A.: Ehh...aa...hehe?
Tard: ÖÖH! Mm!

Sen drar jag därifrån.

Jag har inget emot efterblivna. Men det är jobbigt när de börjar prata med en då man är upptagen eller över huvudtaget. De märker liksom inte att man inte vill snacka. Ungefär som försäljare.

"Ja men dem är ju retards, det är ju därför." Mjo.


Så vad menar jag i slutänden?
Var alltid beredd. Du vet aldrig när en tard dyker upp bakom din rygg.

/A.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0