Att djävlas eller att inte djävlas, det är frågan.

Jag A. är här för att berätta om att djävlas med andra.

Det sägs att skadeglädje är den sanna glädjen. Fan va rätt sagt. Det är så kul att reta andra! Djävlas som fan ger alltid ett leende på läpparna!

Men vad elak du är!

Tyst! Livet är hårt, fatta.

Att reta eller djävlas med andra är enligt mig en av de mest tillfredställande sakerna man kan göra. Det är ett as bra tidsfördriv samtidigt som man får den andre/andra att fatta vilka misstag de begått och får i alla fall sota någorlunda för det! Lesson for life!

Det man inte dör av blir man starkare av helt enkelt!

T.ex. när man sitter på bussen med en ledig plats bredvid sig. Då kommer det någon som tänker sätta sig där men då lägger man sin ubåtsmacka där och säger:

– Ursäkta, platsen är upptagen.
– Va? Av vem då?
– Är du blind? Ser du inte herr ubåtsmacka här? Jävla brödrasist!

Eller när man säger till en snygg och het tjej:

– Hörru… jag bazzade din morsa igår… Ooooh!

Jag minns några gånger jag har gjort livet surt för J.

En gång var när han skulle betala i kassan och jag stod bakom honom. Då tappade han alla småmynten på golvet.

Skön som jag är drar jag värsta sucken och låtsas vara någon i kön.

A.: *Suck*…Vad fan gör du? Shit…idiot, tror du att du kan kasta mynt överallt!? Sluta spela rik! Jävla…

"J. rodnar och stressar sig, hela scenariot ser tragiskt ut."

Kassörskan ser lite osäkert på mig som vägrar hjälpa J. Jag tittar på henne och suckar stenhårt ännu en gång och skakar på huvudet.

A.: Patetiskt…

En annan gång var när vi satt på tåget hem. En jävla hemsk lukt hade trängt sig in. Den luktade ägg och gay-homosexual.

A.: Fan vilken jävla äcklig lukt!

Okänd snubbe som sitter bredvid oss:
Fy fan vad det luktar! Vet ni vad det är?!

A.:
Mjo, alltså du får ursäkta min kompis här, det är hans fel… han råkade släppa... sig.

*pekar på J.*

J.:
ASSÅ VAFAN NEJ!
A.: LOL.

Likt varje gång vi råkar skämma ut oss som snubbla eller något annat litet så ställer vi till med ett scenario för varandra:

"A. snubblar mitt i ett centrum.”

J.: Fan gör du? Har du inte lärt dig gå rakt eller?

Ibland behöver inte ens folk veta om att man djävlas. Som när jag pissade på en bil.

– Du är sjuk i huvudet!

Jag vet.

Så vad menar jag i slutänden?
Allt som glimmar är inte guld.
Köp vete! :’D

/A.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0